"Vi hyresgäster blev lyssnade på."

När det var dags för stambyte i Ulla Perssons trappuppgång gjorde information i god tid, dialog och bra service allt det jobbiga mycket lättare.

Ulla Perssons fina, ljusa lägenhet ligger högst upp i huset på Agavägen 34, en av John Mattson Fastighets AB:s populära fastigheter från 60-talet. Ljus strömmar in från två håll, och här finns en ro som Ulla inte tänker överge i första taget.

– Jag har bott i området i 43 år och trivs jättebra. Nu bor jag själv i min trea, jobbar hemma ibland och har gott om plats för barnbarn som kommer och hälsar på, berättar hon.

Image

I trean har hon bott i mer än 35 år. Huset i stort har alltid varit väl underhållet tycker hon, och hon har själv kaklat om i köket, lagt in ett nytt golv och satt nya beslag på ommålade köksskåp. Hallen har fått ny parkett.

– Jag brukar fråga hyresvärden om det är något jag vill göra om. De är alltid så tillmötesgående – en del har de stått för, en del får jag bekosta själv. Jag tycker inte att det märks att lägenheten har 50 år på nacken, och nästan alla som kommer på besök tycker att jag har det jätte fint och att lägenheten är i otroligt gott skick.

För några år sedan blev det dags för stambyte i kök och badrum. I köket skulle inte så stora förändringar märkas, men badrummen skulle totalrenoveras. Och ganska snart kände Ulla att hon ville veta mer om vad som skulle göras och hur det skulle göras.

– Många tycker att det är gräsligt med stambyten, det blir lätt gnäll och protester eftersom folk i allmänhet tycker att det är jobbigt med förändring. De tänker inte alltid på att husen inte klarar sig utan underhåll.

Image

Då är information A och O, menar hon, och gärna förebyggande. Hennes pappa hade hyreshus när hon var liten och hon kan minnas hur viktigt det var att berätta vad som pågick. Det tycker hon att John Mattson tagit fasta på.

– Informationen sköttes jättebra. Vi fick i god tid reda på när i tiden det skulle ske och vad som skulle göras. Det är ju viktigt för dem som kanske är hemma hela dagarna och behöver planera lite mer än vi som går till jobbet, säger hon.

Därefter fick alla skriftlig information med mer detaljer. Alla berörda bjöds dessutom, ungefär ett halvår innan renoveringen skulle börja, in till ett informationsmöte i en tom tvåa i Ullas trapp. Då var både representanter från hyresvärden och Rotpartner på plats.

– Lägenheten hade gjorts om till visningslägenhet så vi kunde se hur badrummen skulle bli. Det var väldigt bra att se saker och ting på riktigt. Vi kunde se vissa saker som vi ville förändra, och jag hade dessutom fått möjlighet att se hur stambytet gått till i tvåorna i vår trapp som var först ut.

Ulla hade bland annat åsikter om placeringen av handdukstorken som placerats så att det blev mindre plats för väggskåp, och hade en bra lösning på det.

Image

– Och mitt förslag gick igenom! Jag upplevde verkligen att jag blev lyssnad på. Det blev ett bra möte och det blev tydligt att våra åsikter var viktiga. För om vi inte säger var vi tycker, hur ska de kunna veta? Det var också väldigt tryggt att vi hann förbereda oss och fundera.

En fråga som kom upp var säkerheten. Många funderade över hur det skulle funka med en massa hantverkare i huset hela dagarna.

– Vi fick veta att det skulle vara elektroniska bygglås på alla dörrar som loggar in hantverkarna och att allt var försäkrat. Det lugnade många, tror jag.

Inför byggstart hade Ulla mejlkontakt med Rotpartners ansvariga Ulrika Nord.

– Jag hade lite frågor kring en duschvägg jag ville ha och jag fick snabbt svar om det. Jag tycker att Ulrika var jättebra på att få mig att tänka ett varv till och hon var väldigt lösningsorienterad hela tiden.

Hon berättar att hon ibland hörde grannar klaga och att det då ofta visade sig att de inte tagit upp frågan med Ulrika.

– Dialogen är jätteviktig och allt blir mycket bättre om man vet varför saker och ting är som de är. Alla kan ju inte bli nöjda, men att få ett problem förklarat för sig lugnar alltid.

När arbetet sedan drog i gång gick allt väldigt smidigt. Visningslägenheten fick en central roll; där kunde hyresgästerna duscha eller vara under dagarna. Ytterligare duschar och toalett fanns i källaren, vatten fanns att hämta på alla våningsplan och de som ville fick en torrtoa att ha hemma i lägenheten. I ungefär sju veckor pågick stambytena.

– Visst var det lite bökigt att behöva vara påklädd och i ordning innan hantverkarna kom klockan sju. Men det var faktiskt lite trevligt också att möta grannarna i morgonrock och med tandborste i trappen.

Hyresgästerna fick hela tiden ett uppdaterat, tydligt schema så de visste vad som hände. Det allra bästa med informationen överlag var att det eliminerade alla överraskningar, menar Ulla.

– Jag ville egentligen inte alls behöva vara med om ett stambyte. Man har ju hört så många skräckhistorier. Men allt gick smidigare än jag trodde och blev bättre än var jag föreställt mig. Får man bra information ger det rätt förväntningar.